Det är svårt att låta bli att le när man ser en lunnefågel. Den regnbågsfärgade näbben och de snälla, lite sorgsna ögonen har gett den många smeknamn som ”havets clown” och ”havspapegoja”. Det karakteristiska utseendet, den vaggande gången och dess många fina egenskaper har även gjort den till en favorit bland många fotografer och författare. Du har bland annat chans att se den charmiga lunnefågeln på Svalbard, Grönland, Island och längst Norges norra kust.
Lunnefågeln är monogam, bildar par vid fem års ålder och lever sedan med samma partner livet ut. Den lägger endast ett ägg per år och honan och hanen turas om att ruva ägget i 40 dagar innan det kläcks. Lunnefågelungar, som på engelska kallas pufflings, är fluffiga och glupska och behöver mat flera gånger per dag. Mamman och pappan turas om att skaffa mat och ta hand om sin unge tills den är redo att klara sig själv. Lunnefågeln är social och häckar ofta i stora kolonier på branta sluttningar och längs klippväggar. De placerar sina bon i jordhålor intill. Många lunnefåglar återvänder till samma håla år efter år efter att ha tillbringat höst och vinter ute till havs.
Lunnefågeln påminner med sin svartvita fjäderdräkt och sätt att gå till viss del om pingvinen, men de är inte alls släkt. Till skillnad från pingvinen som inte kan flyga så är lunnefågeln bland de skickligaste flygarna i familjen alkor. För att starta måste den först ”springa” i gång på vattenytan. Den arbetar sedan hårt för att få luft under vingarna och när den väl är i luften flaxar den upp till 400 gånger per minut. Lunnefågeln är även ganska snabb under vattnet där den använder sina fötter, som är försedda med simhud mellan tårna, som paddlar.
Lunnefågelns speciellt utformade näbb gör att den kan hålla fast flera småfiskar under en jakttur. Det är en fascinerande syn. Med sin hårda tunga fäster den fiskarna mot ”taggar” i näbbens ovansida. På det sättet kan den fånga nya fiskar utan att tappa den tidigare fångsten. Den äter mest sill och tobisfisk och kan transportera upp till 30 småfiskar i näbben samtidigt.
Lunnefågelns latinska namn är Fratercula Artica vilket betyder ”den lille brodern”. Det är lite oklart varför den fått just detta namn. En teori är att det anspelar på dess likhet med en munk. En annan är att namnets uppkomst skulle ha något att göra med dess speciella gångstil: att lyfta en fot över den andra som om den tänkte be en bön.
En lunnefågel lever normalt i 20-25 år, men man sägs ha hittat individer i Skottland som blivit över 30 år gamla.
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.