Varje år erbjuder PolarQuest en gratis plats till någon som gör ett gott arbete för miljön. År 2023 fick forskaren och studenten Shradha Agarwal möjligheten att delta i en av våra expeditioner på Svalbard, där hon studerade beteendeförändringar hos arktiska turister som ett resultat av personliga upplevelser i dessa sköra miljöer.
Som en del av programmet deltog gruppen i projektet Clean up Svalbard. I sin film delar Shradha med sig av sina upplevelser från resan, som hon beskriver som något direkt taget ur en naturdokumentär. Hon reflekterar även över hur dessa erfarenheter påverkat både henne och övriga resenärer genom att öka deras miljömedvetenhet. I detta blogginlägg kan du se filmen och läsa en intervju med Shradha.
Du är verkligen närvarande i stunden, du saktar ner och lägger märke till små detaljer. Man kan säga att jag drabbades av polarbacillen
Hur fick du höra talas om PolarQuests projekt "Giving Back"?
– Jag kontaktade olika företag som arrangerar polarexpeditioner, samt personer som arbetar i polarregionerna, för min forskning – genom e-post, Facebook-grupper och andra sociala sammanhang. Jag träffade då en kvinna som tidigare hade arbetat som guide hos PolarQuest. Hon föreslog att jag skulle ta kontakt kontoret, eftersom de kanske kunde hjälpa mig att hitta intervjupersoner för min forskning. Jag fick då frågan om jag var intresserad av att ansöka till projektet "Giving Back". Om jag blev antagen skulle jag få möjlighet att genomföra min forskning ombord på en av deras expeditioner – och självklart nappade jag på det!
Var detta din första resa till Arktis?
– Jag har tidigare varit på platser som Nordskot, Bodø och Træna i Norge, alla norr om polcirkeln. Men det här var första gången jag åkte så här långt norrut – och särskilt till en plats som verkligen symboliserar sinnebilden av Arktis.
Kan du kort beskriva vad din studie handlar om?
– Den snabbt växande turismen är en stor oro bland både polarforskare och industrin för polarturism. Även om vi inte alltid kan minska eller kontrollera de negativa effekterna av turism, är det viktigt att utforska hur polarturism också kan vara fördelaktig – det vill säga de potentiella positiva utfallen.
Genom min studie undersökte jag hur utbildningsprogram ombord på expeditionskryssningar i polarregioner kan fungera som ett effektivt verktyg för att förstärka de positiva effekterna av polarturism. Jag undersökte hur och i vilken utsträckning dessa program skulle kunna uppmuntra till ett mer miljövänligt beteende bland turister.
Jag blev glad att höra att åtminstone några, om inte alla, av mina medresenärer började göra små livsstilsförändringar efter att ha kommit tillbaka hem. Att ha upplevt det på plats gör verkligen intryck.
Vill du berätta lite om Clean up Svalbard? Hur reagerade deltagarna på projektet?
Clean up Svalbard var det Citizen Science-program vi valde att genomföra under resan. Det var intressant, eftersom några av de resenärer jag pratade med var riktigt entusiastiska över städningen redan från början, medan andra inte var lika ivriga – förmodligen för att de inte hade förväntat sig att se så mycket skräp i en så avlägsen del av världen.
Första gången vi fick möjlighet att delta i projektet var vid Bruceneset, där vi hittade ett stort fisknät och mängder av annat skräp, inklusive mikroplaster. Senare, på stranden vid Phippsøya, låg fisknäten så nära en valrosskoloni att vi avstod från att närma oss platsen, av respekt för djurlivet och säkerhetsriktlinjerna.
Den dagen, minns jag, ville nästan alla ombord hjälpa till med städningen. Det var verkligen inspirerande!
Fick du de resultat du förväntade dig från din studie, eller fanns det något som överraskade dig?
– Jag skulle säga att det fanns några överraskande inslag. Det fanns en tydlig ökning i medvetenhet bland resenärerna, men de mindre beteendeförändringar som rapporterades i intervjuerna efter resan behöver definitivt undersökas vidare. Det är faktiskt en del av min nuvarande doktorsavhandling – att studera långsiktiga beteendeförändringar hos polarturister.
Jag märkte också att både medvetenhetsnivån och typen av beteenden – både befintliga och förändrade – varierade från person till person, beroende på deras bakgrund.
Hur viktigt tror du det är för förståelsen att se en miljö som denna med egna ögon?
– Enligt min uppfattning är det inte avgörande att uppleva dessa typer av miljöer för att öka medvetenheten eller främja miljövänligt beteende. Många turister besöker dessa regioner, tar foton, gör TikToks och Instagram-reels, och återvänder sedan hem och fortsätter med livet som om ingenting har förändrats.
Dessutom är det bara en minoritet av människor som faktiskt har råd att resa till polarområdena. Därför pågår nu även forskning om virtuell verklighet (VR)-turism, för att undersöka om den kan skapa liknande upplevelser och effekter som fysiska resor.
Med det sagt tror jag ändå att möjligheten att vistas i sådana miljöer kan vara livsförändrande för vissa människor – på sätt som påverkar deras framtida liv och människorna omkring dem.
Det är här komplexiteten ligger: långsiktig beteendeförändring formas av en blandning av faktorer som ekonomisk kapacitet, sociokulturell bakgrund och personliga upplevelser.
Vad är din viktigaste lärdom eller slutsats från denna studie?
– Jag skulle säga att min viktigaste insikt var att förstå och acceptera att beteendeförändring inte är universell. Även när turister delar en så extrem och fängslande upplevelse som en polarresa, kan deras individuella reaktioner – hur de tolkar och tar till sig det de varit med om – variera kraftigt.
Jag tror också att även om korttidsstudier av beteendeförändringar kan ge en användbar grund, är det genom långsiktig forskning som vi verkligen kan få insikt i hur dessa förändringar utvecklas över tid i den verkliga världen.