Innan de europeiska influenserna nådde Grönland tillverkades inuiternas kläder uteslutande av hudar och skinn från olika djur som de jagade för matförsörjning. I de norra delarna av Grönland användes utöver sälskinn, isbjörnsskinn och päls i stor utsträckning för deras uppvärmande och isolerande egenskaper. Längre söderut på Grönland användes ofta päls och skinn från säl, räv och ren.
Mäns kläder var tvungna att vara tillräckligt starka och varma för att stå emot de isande lufttemperaturerna under långa jaktfärder på havsisen. Dessutom skulle de förhindra att mannen blev genomblöt under jakten eller resan med havskajak.
För att säkerställa detta måste skinnen vara noggrant utvalda och perfekt sydda. Att vara en skicklig sömmerska gav en inuitkvinna stor respekt. ”En man är vad hans hustru gör honom till", och om du som inuitkvinna kunde sy högkvalitativa plagg som byxor, anoraker och kamikker var du ofta garanterad en god tillvaro. Idag används sådana kläder fortfarande flitigt i de nordliga delarna av Grönland under vintern och visas även upp på många museer.
I större delen av Grönland bär man numera kläder som liknar dem som finns i andra arktiska regioner för sina dagliga aktiviteter. Märken som Fjällräven och Canada Goose är vanligt förekommande som ytterkläder och arbetskläder. Den traditionella klädseln ses nu mer som nationaldräkt.
Med det europeiska inflytandet och handeln på Grönland under 1600- och 1700-talet kom nya material som glaspärlor och tyger. Dessa inhandlades till samhällena och inkorporerades snabbt i den traditionella klädseln som dekorationer, särskilt för festklädsel, och ersatte därmed de pärlor som tidigare hade snidats ur ben.
Idag finns det tre varianter av nationaldräkten, baserade på geografiskt område:
Kalaallisut – Den västgrönländska nationaldräkten: Detta är den mest färgstarka varianten, med detaljerad krage av glaspärlor, kortbyxor av sälskinn och vackert dekorerade vita kamikker.
Arnatuut – Den nordvästra (Thuleområdet) nationaldräkten: Denna variant inkluderar extra långa kamikker av sälskinn, fjällrävsbyxor och en svart krage av sälskinn.
Tunumiutuut – Östgrönlands nationaldräkt: Denna dräkt finns i två varianter - den ena är helt gjord av sälskinn och den andra har en vit anorak prydd med glaspärlor, mörka byxor och höga kamikkstövlar rikt prydda med blommiga broderier eller spetsar.
Den manliga nationaldräkten är också elegant, men inte lika färgstark. Den består av svarta eller mörkblå byxor och en anorak sydd i kraftig canvas av hög kvalitet. Anoraken har en huva, en påsydd bröstficka och ytterligare två fickor på sidorna av jackan. Kamikkerna för män är kortare än de för kvinnor, med en bred dekorativ mudd upptill.
Idag bärs den grönländska nationaldräkten vid särskilda festliga tillfällen såsom jul, påsk, nationaldagen, men även vid personliga tillfällen som konfirmation och bröllop.
Att bära nationaldräkten är också ett sätt att hylla skickligt, nationellt hantverk baserat på fina traditioner. Med tanke på det minskande antalet personer som besitter de färdigheter som krävs för att skapa en grönländsk nationaldräkt har skolor och sömmerskeverkstäder etablerats under de senaste decennierna för att återuppliva detta traditionella hantverk. Kalaallisuuliornermik ilinniarfik har etablerats i Sisimiut och Kittat i Nuuk.
Text: Gunilla Lindh
