Guide Sven Lidström: Forskning och äventyr på Grönland

Sven Lidström är en av PolarQuests mest erfarna guider med gedigen kunskap om polarområdena. Utöver sitt arbete som guide har han deltagit i flera forskningsprojekt – bland annat på Summit Station, som ligger på den högsta punkten av Grönlands inlandsis. I sommar återvänder han till denna avlägsna och extrema plats, där han även har övervintrat, för nya uppdrag. I detta blogginlägg bjuder han på en fascinerande inblick i den forskning som bedrivs där – och delar med sig av spännande berättelser från sina egna upplevelser.

Kan du berätta lite om Summit Station och vilken typ av forskning som du varit med att bedriva där?

– Summit Station ligger på den högsta punkten på Grönlands inlandsis. För att förstå projektet vill jag börja med lite bakgrund.

Tidigt på 1990-talet borrades två iskärnor, vardera över 3000 meter långa, på denna plats, känd som ”Summit”. Projekten kallades GRIP (Greenland Ice Core Project) och GISP 2 (Greenland Ice Sheet Project). Iskärnor liknar trädens årsringar; de består av olika lager för sommar och vinter. Genom att analysera dessa lager kan forskare se hur klimatet har förändrats över tid.

Glaciäris bildas av snö, som innehåller mycket luft. Med tiden packas snön samman och blir till is, där luftbubblorna bevaras. Genom att suga ut luften ur dessa små bubblor kan man ta reda på hur atmosfären var sammansatt för upp till 100 000 år sedan.

När man smälter isen kan man dessutom analysera vilka föroreningar som fanns i snön vid tidpunkten. Genom att undersöka fördelningen av olika syreisotoper i det smälta vattnet kan forskare till och med avgöra hur temperaturen var när snön föll.

Att ha en forskningsstation – som mäter luft, snö och is – på exakt samma plats som där iskärnorna togs, ger möjlighet att kontinuerligt samla in nya data. Dessa kan sedan jämföras med historiska data från iskärnorna. På så sätt kan vi exempelvis jämföra dagens koldioxidhalt och temperatur med motsvarande värden från tusentals år tillbaka i tiden – på precis samma plats.

Jag har även jobbat för NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration) på Summit. NOAA har forskningsstationer, fartyg och flygplan spridda över hela världen för att studera hav och atmosfären. 

De skickar också upp väderballonger och andra forskningsballonger, till exempel för att studera ozonhålet, vilket vi också gjorde på Summit. Dessutom använder de en mängd olika instrument för att mäta luftkvaliteten och föroreningar. Om det sker ett vulkanutbrott i Sydamerika eller en skogsbrand i Sibirien kan vi se effekterna i våra instrument några dagar senare.

Varje månad genomförde vi långa skoterturer för att utföra höjdmätningar på snödrivor. Vi mätte hur mycket snö som hade fallit eller smält bort för att övervaka förändringarna. Dessa mätningar utfördes samtidigt som en forskningssatellit passerade över området, vilket gjorde att vi kunde kalibrera satellitens mätningar varje månad.

Fick du möjlighet att uppleva några ytterligare äventyr under din tid där?

– Ja, efter att ha övervintrat på Summit beslutade jag och en kollega att ta oss an ytterligare ett äventyr. Från iskanten i Kangerlussuaq, dit vi flögs, vandrade vi till Sisimiut. Vi följde Arctic Circle Trail, en led som sträcker sig 160 km från iskanten till kusten. Det tog oss två veckor att fullfölja vandringen, och under hela den tiden träffade vi inte en enda annan person.

Du kommer ju att vara guide på våra två lite längre resor längs Grönlands kust i sommar. Vad ser du mest fram emot?

– Grönland är helt otroligt spektakulärt och vackert så jag ser verkligen fram emot dessa resor – den ena längs den vackra västkusten och den andra från södra till östra Grönland. Jag har inte gjort exakt dessa expeditioner tidigare men något liknande. Efter att att jag gått Arctic Circle Trail så gick jag på ett systerfartyg till M/S Quest och Ocean Nova som seglar upp och ned längs den grönländska västkusten. Fartyget stannade till vid olika bosättningar och man fick chans att se mycket. Väldigt spännande och intressant resa!