Hur är det att vara ensam kock ombord på ett litet fartyg i en så säregen miljö som Arktis? Och hur förbereder man middagar för en hel säsong på en av världens mest avlägsna platser? Vi passade på att haffa John innan han klev på M/S Stockholm för att ännu en säsong bjuda våra passagerare på fantastiska måltider. Vi fick även prata med Lillbritt som kört hela åtta säsonger ombord på M/S Stockholm och i år ansvarar för provianteringen.
John Klevsäter
Vilken roll har du ombord på M/S Stockholm?
Jag är kock.
Hur många säsonger har du kört?
Detta blir min andra säsong. Jag började mitt i sommaren förra året uppe på Svalbard.
Hur kom det sig att du sökte detta jobb?
Det kom av en slump. Jag var hembjuden på kaffe hos en gammal kapten. Han hade en kontakt på M/S Stockholm och frågade om jag var intresserad av att åka till Svalbard. På fem minuter hade jag tackat ja! Det var framförallt utmaningen att vara ensam kock ombord som lockade och jag såg ett tillfälle att växa enormt inom min yrkesroll. Jag har alltid säsongsarbetet, åtta till fem-jobb är inget för mig.
Har du någon liknande erfarenhet från båt tidigare?
Min pappa är kapten. Det är faktiskt han som ska köra M/S Stockholm denna säsong, det uppdagades efter jag tackat ja till jobbet som kock ombord så det var lite lustigt. Jag har fått åka med på hans resor sedan jag var fem år och varit i bland annat Sydamerika, Amazonas, Panama och avlägsna indianbyar. Jag är född äventyrare – kan inte sitta still. Jag jobbade några säsonger inom fiskeindustrin i Nordnorge, resten av året bodde jag i Indien. Jag hade aldrig varit på Svalbard innan jag klev på M/S Stockholm förra året så det var en ny upplevelse.
Hur lägger man upp en meny till havs?
Det är upp till varje kock att sätta sin meny, man får helt fria händer där. För mig är det viktigt att gästerna får en fantastisk kulinarisk upplevelse, kommer det en storm och vi blir liggandes still så blir middagarna dagens höjdpunkt. Jag gör mitt bästa för att variera måltiderna efter de resurser och råvaror som finns.
Hur ser ”en vanlig arbetsdag” ut för dig ombord?
Jag är uppe först, och i säng sist. Ofta går jag upp runt 05.30 och kör lite yogaträning på däck. Jag gillar att gå ut i kylan och påminna mig själv om vart jag befinner mig. Jag badar nästan varje dag. Sedan sätter jag i gång med frukosten. Gästerna ska vakna upp till doften av nybakt bröd. Efter lunch kan det bli lite fritid, då kanske jag sover en timme för att vara pigg på kvällen. Ibland, om jag frigjort tid för det, åker jag med gästerna ut i Zodiacen. På eftermiddagen förbereder jag en trerätters middag som serveras runt 19-tiden. Därefter är det mest att stå i disken.
Arbetsmiljön är rätt otrolig. Jobbar man i land så är man van att stå och titta in i kaklet. Här kan man få syn på stora isflak, delfiner, valrossar och valar som simmar förbi.
Vad har du för förväntningar på denna säsong?
Jag hoppas på mer utveckling – både personlig och yrkesmässig. Lära mig ännu mer och ta matlagningen till ytterligare en nivå.
Kommer du jobba hela säsongen eller åka hem emellan?
Jag kör hela säsongen från mars till november. Men vi har ett schema sex veckor på och sex veckor av så det blir en hel del tid hemma också. Jag håller på att bygga hus på Gotland så det passar mig jättebra med denna typ av jobb som gör att jag kan frigöra tid till det med. Från november till mars är jag helt ledig från jobb. Då finns det utrymme för växt på annat sätt, kanske gå lite kurser och pyssla med andra projekt. Jag gillar att man får lite energi och tid till annat.
Har du familj hemma?
Jag har min flickvän på Gotland. Det är såklart jobbigt att vara ifrån varandra, men jag tror ändå det är bra för par att få vara lite själva och utvecklas också. Det är på gott och ont, men vi har valt att fokusera på det positiva.
Hur är det att jobba som kock i en så speciell miljö som Arktis?
Svalbard är verkligen ”världens slutstation” när det gäller resurser och man har väldigt begränsade tillgångar. Det finns bara en butik i Longyearbyen och där måste man ligga minst tio dagar före när det gäller beställningar. Det är inte som när jag jobbade i Visby och man bara kunde slänga av sig förklädet och springa till ICA om man behövde något. Kött, fisk och allt som går att frysa packas ned från Sverige för att räcka hela säsongen. Det är mycket att tänka på, hur mycket går åt och hur mycket får plats ombord? Det gäller att inte glömma något, finns det inget kaffe ombord på tio dagar blir man inte populär.
Vädrets makter gör det också väldigt speciellt att jobba ombord. Man blir lätt sjösjuk, trött och utmattad om det stormar. Ibland känns det som att jobba i Lisebergsbanan – soppan skvalpar och lökarna rullar i väg. Men som kock måste man ju jobba på även om det blåser. Man kan heller inte bli sjuk själv då man är ensam på sin befattning. Vi har alltid en standby, men det tar ju tid för den personen att ta sig dit och det blir också kostsamt.
Hur känns det att vara ”bortkopplad” från världen?
Det är en fantastisk känsla. Det är otroligt sällan man får umgås med denna typ av verklighet i dagens uppkopplade samhälle. Det är också en upplevelse att bara kunna umgås under tystnad ombord. Det ger ett lugn att inte veta allt som händer hela tiden. Så fort vi kommer in till Longyearbyen så ser man hur alla dyker ner bakom sina telefoner. För mig är den dagen vi får i land efter tio dagar ute till havs den absolut stressigaste. Det är mycket att göra med proviantering och jag hinner knappt ringa ett samtal.
Hur skulle du beskriva stämningen ombord?
Jag känner mig som att jag haft tur som hamnat på denna båt, det är ett härligt gäng. Stämningen är över förväntan måste jag säga med tanke på den ”mikrovärld” man lever i ombord. Ibland utspelar sig lite drama, men alla tar ändå ett ansvar för att sprida god stämning. Som kock får man även en nära relation till gästerna, jag uppmuntrar alla som vill att komma ner i köket och hänga och prata. Ibland utvecklas riktig vänskap och jag har blivit bjuden till folks hem både i Alaska och Mexiko.
Hur känns det att få pappa som kapten?
Det känns jättekul! Jag får ta det opersonligt bara och komma ihåg att ”captains word is law”, haha. Men vi älskar varandra väldigt mycket så jag ser fram emot att jobba ihop, sen är han en jäkligt duktig kapten också.
Har du någon kul anekdot du vill dela med dig av?
Jag badar nästan varje dag. Tänk er gästerna som sitter där i sina överlevnadsvästar så får de se kocken komma ner och ta ett dopp. Efter fem, sex dagar brukar jag kunna övertala dom att komma med. Vissa Texasbor eller andra som kommer från södern har kanske aldrig badat i under 20-gradigt vatten. För dom är det näst intill en nära döden-upplevelse att sänka ner kroppen i Arktis iskalla vatten. Men sen kan dom i alla fall skryta om att de badat nära Nordpolen!
Lillbritt Karlsson
Vilken roll har du ombord på M/S Stockholm?
Jag är kocksteward.
Hur många säsonger har du kört?
Sammanlagt har jag varit åtta säsonger ombord på M/S Stockholm med några års uppehåll. Första säsongen var 2008. I år är min roll att proviantera båten inför säsongen. Jag jobbar då sex veckor på våren och sex veckor i höst.
Vad har du för yrkesmässig bakgrund?
I grund och botten är jag naturvetare och kock. Efter några år i restaurangbranschen har jag varvat olika jobb på båtar, bland annat i handelsflottan, på skolfartyg och forskningsfartyg. Jag har drivit egen veganrestaurang och även varit anställd i kommunen som sektionschef för kostenheten under covidperioden.
Hur kom det sig att du hamnade på M/S Stockholm?
Att jag hamnade i polarregionen är en ren tillfällighet. Jag gjorde min basic safety-utbildning med den dåvarande besättningen på M/S Stockholm. Jag tyckte att det lät intressant att jobba ombord i den miljön och anmälde mitt intresse och på den vägen är det.
Hur ser en ”vanlig arbetsdag” ut ombord?
Min arbetsdag börjar vid sju och pågår tills desserten är serverad på kvällen, oftast runt niotiden. Efter lunch ser jag till att få ett par timmar av för vila.
Hur är det att vara utan uppkoppling en längre period?
Görgött! Min generation är uppvuxna med att ha uppkoppling och vara nåbara hela tiden. Här kan man umgås med varandra på ett annat sätt. Det är bara vi och båten – här och nu.
Hur skulle du beskriva stämningen ombord?
Jättebra. Vi är ungefär 50/50 tjejer och killar som jobbar ombord, i alla åldrar. Det är bästa kombinationen, på många andra båtar är det bara gubbar. Min upplevelse är att Stockholm är den båten där man skrattar mest och har roligast ihop. Man får även en nära relation till många gäster vilket är kul. Jag har till och med blivit hembjuden till vissa efter vi klivit av.
Har du något speciellt minne du vill dela med dig av?
Det är så många roliga minnen, vi skrattar hela tiden ombord. Ett exempel var när vi kom in till Longyearbyen och fick internetuppkoppling för första gången på tio dagar. En av guiderna såg på Facebook att hans son som också var med på resan fyllde år. När vi knackade på hans hytt för att överraska honom visste han inte själv att det var hans födelsedag. Det är ett bra exempel på hur man tappar tid och rum.
Vad skulle du säga till andra tjejer som är nyfikna på matrosyrket?
Jag rekommenderar alla att läsa till matros, det är väldigt roligt! Branschen skriker efter att få in mer tjejer. Det är nog ett av de mest jämställda yrkena med, alla får samma kontrakt och lika lön.
Hur lägger man upp en meny till havs?
Jag planerar måltiderna efter de förutsättningar vi har ombord, vilket innebär att färskvaror är begränsande. Vi kan proviantera i Longyearbyen men affären där är huvudsakligen till för att serva de bofasta vilket gör att vi inte alltid får det vi beställer. Menyn blir efter det vi provianterat i Göteborg, den förändras inte över säsong men jag försöker ändå skapa variation efter de livsmedel vi har ombord. Båten har begränsade utrymmen så utmaningen är få till menyn utan färskvaror. Vi bakar allt ombord för att spara utrymme och dessutom doftar ju nybakat väldigt hemtrevligt.
Hur känns det att vara ”bortkopplad” från resten av världen?
Jag tycker det är en stor fördel att inte vara uppkopplad, det ger arbetsro. Alla nära och kära är införstådda med min arbetssituation när jag är ombord, jag blir mer närvarande när jag väl är hemma!
Hur skulle du beskriva stämningen ombord?
Att jobba så tätt ihop kan ju vara en utmaning, men vi har alla fullt upp med våra sysslor ombord så det brukar flyta på bra. Gästerna kommer också med ny energi och får oss att inte glömma vilken magiskt vacker natur vi har på vår arbetsplats.
Har du något roligt minne som du vill dela med dig av?
Ofta finns det en jubilar bland gästerna. Jag minns en kvinna som skulle fira sin 70-årsdag och hennes man hade önskat en speciell tårta dekorerad med olika sjöfåglar i marsipan. Av platsbrist fick tårtan placeras i förpiken där det är svalt. Medan jag vilade lunch blåste det upp och tårtan kastades mot skottet. Det blev en form av kletigt bär- och gräddinstallation med några deformerade marsipanfåglar på. Lite generad serverade jag skapelsen. Jag tror att tårtan blev det mest fotograferade under expeditionen.
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.