Iskartan visade äntligen att isen hade flyttat sig österut, bort från det nordvästra hörnet och mynningen till Raudfjorden som fortfarande var fylld med fast is. Den morgonen seglade M/S Stockholm sakta genom packisen och när vi närmade oss iskanten hörde vi från ett annat fartyg att fyra isbjörnar hade setts de senaste två dagarna.
Men på morgonen så seglar vi genom Heleysundet med lite tidvattensströmmar mot oss. I sundets smalaste del gör M/S Stockholm bara 1,2 knop men det är på väg att bli slackvatten och då kommer strömmen att knuffa på rejält.
Vattnet nästan kokar av det kraftiga tidvattnet och stormfåglar, tretåig mås och grisslor dyker glatt i vattnet och fångar fisk. Det är ingen snö kvar på öarna i sundet och tankarna går till de yttre öarna i den bohuslänska skärgården.
Utanför sundet är det dimmigt men när vi anländer till Boltudden på östra Spetsbergen så klarnar det och vi kan göra en landstigning. Vi vill gärna gå iland på udden därför att det har upptäckts fotavtryck från dinosaurier där. När vi landstiger så får vi leta en stund men till slut så hittar vi fotstegen. Det känns oerhört mäktigt att stå på en plats där djur från en helt annan tid rört sig och lämnat så tydliga spår.
Vi fortsätter att gå upp på tundran och kommer till en liten smältvattendam där både smålom, skärsnäppa och ejder letar mat tillsammans med sina ungar. Till och med ett par kustlabbar häckar i närheten. När vi kommer tillbaka till M/S Stockholm bjuder kocken oss på en härlig middag som avlutning på den här fantastiska polardagen!
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.
