Ingen vind och ingen dyning gav oss en sällan skådad möjlighet. Under natten gick vår färd öster ut och lagom till frukost anlände vi till Svalbards mest avlägsna utpost Vitön – platsen där kvarlevorna av Salomon August Andrée och hans två expeditionsmedlemmar hittades år 1930. Då hade det gått 33 år sedan de gav sig iväg på sin ödesdigra ballongfärd. Läs om Niklas Nilssons upplevelse när han besökte denna mytomspunna ö med M/S Stockholm.
Vi hade nu ankommit till Kraemerpynten på Vitöns östra sida, nästa fastland i öster är Frans Josef Land i ryska Arktis. I den mystiska dimman spanade vi med handkikarens hjälp av den korta strandremsa som inte var täckt av Vitöns väldiga glaciärtäcke, och redan då kunde vi se en isbjörn. Kort efter frukosten klev vi i gummibåten och begav oss ut på en kryssning i sann expeditionsanda. Det dröjde inte länge förrän vi fick ett möte med en stor isbjörnshanne som nyfiken mötte våra blickar i det dimmiga landskapet. En stund senare lättade dimman på någon minut och det väldiga glaciärlandskapet omfamnade oss. På ett av isflaken framför glaciären låg en valrosshona och diande sin unge, ett högst ovanligt och vackert möte. Vi fick syn på fler isbjörnar när sikten förbättrades och tillslut kunde vi räkna till fem isbjörnar på denna östliga utpost!
Tillbaka ombord på Stockholm njöt vi av en utsökt lunch tillagad av kocken Peter. Maten är alltid väldigt god ombord på Stockholm, och det är tur, för man behöver hela tiden fylla på med energi när man är på expedition! Det gäller att alltid vara redo att ge sig ut på däck eller i gummibåten om något spännande skulle dyka upp i horisonten eller längs strandkanten bredvid. Mellan måltiderna frukost, lunch och middag bjuds det dessutom på hembakade kakor i loungen på övre däck. Loungen är precis som resten av fartyget smyckad med klassiska träpaneler i teak och från den blåklädda soffan eller stolarna runt det vackra, runda bordet har man fantastisk utsikt över fördäck och den storslagna vildmark som ständigt omger fartyget. Känslan av att vara på ett heroiskt äventyr likt de som det har skrivits om i böcker eller berättats om på film är aldrig särskilt långt borta, och på bryggan en trappa upp, utrustad med en kikare kring halsen precis intill navigationsbordet kan precis alla leva ut sina drömmar om att på egen hand utforska dessa svårtillgängliga men ack så vackra platser.
Färden gick vidare till den västra sidan av Vitön och den historiska platsen - Andréenäset. Vår plan var att besöka monumentet som rest till minne av Andreéexpeditionen 1897, men med fyra isbjörnar i sikte ändrades våra planer. Förutom isbjörnar möttes vi av grupper med valrossar som nyfiket observerade vår närvaro. Det var verkligen en häftig syn och man fylls av fascination för dessa magnifika djur.
På kvällen samlades vi återigen i loungen för att njuta av ostbricka med ett passande vin. Det samtalades om våra upplevelser av en expeditonsdag som utan tvekan blev extraordinär och var svår att smälta. Tänk att vi nu tillhörde den lilla skara av människor som fått möjlighet att besöka denna historiska plats.
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.
