Iskartan visade äntligen att isen hade flyttat sig österut, bort från det nordvästra hörnet och mynningen till Raudfjorden som fortfarande var fylld med fast is. Den morgonen seglade M/S Stockholm sakta genom packisen och när vi närmade oss iskanten hörde vi från ett annat fartyg att fyra isbjörnar hade setts de senaste två dagarna.
M/S Stockholm hittade ett bra ställe att ligga nära iskanten och nästan direkt såg vi den första isbjörnen som gick lite längre in på isen. Efter några timmar bestämde vi oss för att ankra och vänta. När vi satt där och tittade på isen som flöt förbi dök plötsligt en till björn upp på isen och började gå rakt mot M/S Stockholm där vi låg utanför iskanten. När björnen nådde vattenbrynet vände den och följde kanten mot packisen. Björnen gled utan ansträngning ner vattnet och försvann nästan omedelbart utom synhåll mellan de oregelbundna packisbitarna.
När lunchen kom hade vi sett en hane och en hona som vilade i sin dagbädd på sluttningen nedanför bergssidan. Vid lunchen var vi alla överens om att vi skulle ha tålamod och vänta för att se vad som kunde hända härnäst. Snön och sikten kom och gick så vi passade på att lära oss lite mer om isbjörnar i salongen på M/S Stockholm medan en av guiderna höll vakt på bryggan. Vårt tålamod belönades. Det var perfekt tajming: när presentationen var slut kom den andra guiden ner och sa att isbjörnsparet hade börjat gå mot iskanten.
Det var en fantastisk syn att se de två djuren interagera när de promenerade mot oss. De tog samma väg som den förra björnen hade tagit. Gick rakt mot M/S Stockholm och följde sedan kanten. Tillslut försvann de i snön. Att se dessa vackra djur i sin naturliga miljö är en otrolig upplevelse. Vi kände oss oerhört lyckligt lottade. Vilken enorm dag!
Text: Eva Molin Westerholm
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.