Frågan dyker upp när vi Zodiackryssar fram mellan isblock, små isberg och rester av havsis i Bjørnfjorden. Det är dag två på vår kryssning med M/S Quest längs Svalbards norra kust och efter en fantastisk morgon bland valrossar blir det en eftermiddag helt i isens värld.
När man tänker sig en Svalbardkryssning så är det lätt att bara tänka på det fantastiska djurlivet och glömma bort det otroligt spektakulära landskapet, med spetsiga berg och stora glaciärer. Svalbard täcks till 60% av glaciärer, så man befinner sig verkligen i isens rike. Uppe i nordvästra hörnet av Svalbard ligger en av alla dessa glaciärer, Smeerenburgglaciären som kalvar i Bjørnfjorden.
I Bjørnfjorden har man Göteborgnuten i söder och Uddevallaryggen i norr så många känner sig kanske som hemma, om det inte vore för den otroligt vackra blå glaciärisen som flyter omkring i vattnet. Men varför är den blå?
Förklaringen ligger i hur glaciärer bildas. Allt börjar med snöflingor som faller och lägger sig lager på lager. Mellan alla snöflingorna finns väldigt mycket luft. När denna snö pressas samman till is så pressas också denna luft samman mer och mer. När glaciärisen är relativt ung innehåller den fortfarande mycket luft och då reflekteras allt ljus, och isen är vit. Allt eftersom isen pressas samman mer så minskar luftbubblorna så allt ljus, utom det blå absorberas. Slutligen när isen pressats samman så att luftbubblorna är otroligt små, och osynliga så framstår isen som helt klar.
Så, när vi kryssar fram i detta islandskap kan vi med hjälp av färgen på isen grovt avgöra hur gammal den är. Vit is är tiotals till hundratals år, blå is, hundratals till tusentals år, och slutligen helt klar is, flera tusentals år.
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.
