En av landstigningarna ägde rum på den norra sidan av Murchinsonfjorden, i Kinnvika. Kinnvika är en vetenskaplig station som byggdes av Sverige och Finland under det internationella geofysiska året 1957/1958. Byggnaderna är fortfarande i gott skick. Från denna plats utfördes observationer inom olika områden av geofysik, inklusive meteorologi, norrsken och geomagnetism. Även om det vetenskapliga programmet framgångsrikt slutfördes, förblev stationen oanvänd under många år.
Byggnaderna användes igen av forskare under det internationella polaråret 2007/2008. Forskningen fokuserade på glaciologin vid Vestfonna och Austfonna, samt på lokala miljöföroreningar och klimatförändringarnas effekter på det lokala ekosystemet.
Gästerna får själva välja vilken vandring eller aktivitet de vill delta i. Vandringens längd eller distans är ofta ett mysterium tills den är över, eftersom gruppen måste anpassa sig till den långsammaste deltagaren. Därför finns det vanligtvis 3 till 4 vandringsalternativ på land. Den långa vandringen även kallad attackgruppen fokuserar mer på själva vandringen än på fotografering. Medelvandringen innebär ofta att man besöker samma platser som under den långa vandringen men tar längre tid, vilket ger mer utrymme för fotografering längs vägen. Slutligen finns den korta vandringen, ofta kallad poesigruppen, som håller ett långsammare tempo, kanske spenderar tid vid en stuga, utforskar växter eller strosar längs stranden, där terrängen är relativt lätt att gå.
Med gruppen som valde den långa vandringen gav vi oss iväg över de upphöjda stränderna och längs åsar fyllda med Svalbards äldsta fossiler, inklusive stromatoliter. Vi fortsatte till toppen av Kinnberget, som står 128 meter högt och erbjuder en fantastisk utsikt över Murchinsonfjorden och Oddneset. Här tog vi oss tid att vila och njuta av det vackra landskapet.
På vägen tillbaka gjorde vi en liten avstickare och tog oss tid att stanna och utforska byggnaderna i Kinnvika. Förutom stora baracker med flera sovsalar hittade vi ett observatorium för norrskensforskning och en fullständig verkstad med ett garage. Det fanns till och med en bastu (tyvärr stängd för besök) — det är ju trots allt svenskar och finnar! Vi stötte även på ett gammalt amfibiefordon, vilket väckte intresse hos flera män i gruppen.
Totalt tillbringade vi ungefär 3 timmar på land, där vi njöt av både vandringen och den rika historien. Det är fantastiskt att veta att denna landstigningsplats kommer att förbli öppen i framtiden, så att fler människor kan uppleva denna unika och historiska plats.
-
Kinnvika -
-
-
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.
