Julen 2021 står för dörren och eftersom vi inte har kunnat resa på länge, har vi nu letat djupt i PolarQuests arkiv för att hitta en vacker "julsaga" att dela med oss av. Vi hoppas att denna fina reseberättelse från en Svalbardsexpedition med M/S Quest i juli 2013 kommer att sprida värme och en känsla av äventyr i era hem. Luta er tillbaka tillsammans med nära och kära och låt Olle Carlssons underbara och otroligt välskrivna berättelse ta dig till Arktis vitklädda pärla.
Denna fina reseberättelse är skriven av vår populära expeditionsguide Olle Carlsson.
8 juli 2013
Expeditionen startar!
Strax före midnatt den 7:e steg vi ut i ljumma 7° C, bordade bussen och landade i sängarna på fashionabla Radisson Blu Hotel. Framme, på tröskeln till vårt äventyr…
Tisdagen inleddes med fri tid att utforska färgglada Longyearbyen på egen hand. Efter lunch gjorde vi ett besök på det imponerande och prisbelönta museet som gav en introduktion till mycket av det som vi hoppades få möta under vår expedition.
Så bordade vi vårt lilla blå skepp, fick introduktioner och livbåtsövning. Då hade vi redan lättat ankar och stävade ut på Isfjorden med kurs mot det ryska gruvsamhället Barentsburg som vi besökte efter middagen. Solsvep över den vackra Grönfjorden, en stilla kväll, medan vi på guidad tur vindlade upp mot hotellet, slutmålet för vårt besök i denna intressanta ryska enklav i höga nord: Ett gruvsamhälle som drabbats av många svårigheter, men där omfattande renoveringsprojekt vittnar om en framtidstro och vilja att driva produktionen vidare. Under natten seglade vi norrut, med sikte på nordvästhörnets spännande övärld.
9 juli 2013
Nordvästhörnet
Grå, låg himmel, nordvästlig vind som drev havet i mörka vågor framför sig mötte oss på morgonen. Landets fjäll kapade halvvägs mot toppen, dovt glimmande glaciärer som sträckte sig ned mot vattnet. I Sörgattet steg landet fram närmare och vi ankrade i Smeerenburgfjorden, med såväl Amesterdamøya som Danskøya inom räckhåll. Här bjöds en bred introduktion till skilda aspekter av Svalbards historia: 1600-talets valfångst samt ambitiösa, tidiga försök att nå Nordpolen luftvägen. All historia på Svalbard tenderar att ha en tragisk aspekt, om det nu gäller de involverade människorna eller de djurpopulationer som drevs mot utrotningens gräns. Förutom de historiska resterna kunde vi glädjas åt våra första möten med detta djurliv: tre djupt sovande valrossar på sandstrand, några unga knubbsälar i vattnet och – för dem som råkade på den eller tog chansen: vår första isbjörn! Vi försökte utan framgång få en glimt av den från Zodiacerna. När många av oss, smått frusna och våta, åkt hem dök den upp igen, synlig från vattnet. De som önskade fick chansen att återvända, och flertalet fick så se en välnärd honbjörn med nästan osynlig krage på Amsterdamøyas strand. Magnifikt på expeditionens första dag!
10 juli 2013
Sjuøyane, isen & Karl XII ö. Valrossdagen!
Arktisk dimma kan vara nog så envis, och hatades av forna tiders säljagande ishavsskeppare. Dagen var dimmig, med ett fåtal öppningar för blå flikar himmel och en blek sol. I Zodiacerna vid Phippsøya upplevde vi lite Bjällerklang-snö, men mest av allt var vi - i isen!
Först ett besök på valrossarna strand. Betydligt mer aktiva än föregående dags trio underhöll de oss en lång stund innan vi gick på promenad. Tretåig mås och tobisgrissla i vattnet, och på isen en flock ejdrar.
Vi seglade österut. Förhandlade med isen, som ibland tvingade oss att ändra kurs, men gav liv åt havets uniforma yta, allt enligt förhoppning och plan! Grisslor och alkekungar, ett fåtal sälar - på kikaravstånd - vilade på flaken. Så tätnande duggregn, sikten dog ut.
Karl XIIs ö, döpt av A.E. Nordenskiöld, är sällan besökt och så liten att vi i dimma och gropig sjö kunde gå runt den på kvällens magiska Zodiactur. Härligt var det: en imponerande mängd valrosshonor med ungar var utspridda runt ön, och vi fick unika upplevelser av de nyfikna och samtidigt skygga djuren. Imponerande var de väldiga isvallar som drivits upp, där isflak staplats och smält samman till glaciärliknande skapelser längs stränderna. En dag som innehållsmässigt trotsade vädret!!
11 juli 2013
Vitön & Storön
Arktisk dimma osv. stannade med oss, MEN lättade fantastiskt fint under vårt besök på avlägsna Vitön. Valrossarna var lika härliga som dagen innan. Ett litet skär var så till bredden fyllt av dem att fler inte kunde landa, och i vattnet fanns grupper av mödrar med kalvar lite överallt. Det stärkte oss i det vi redan visste: det fanns björn på strandslätten framför den vackert välvda iskappan. Vi belönades rikligt: där dök den första björnen upp, och strax därpå den andra, - sannolikt syskon som nyligen övergivits. Bara en bit därifrån låg en mamma med en årsunge!! Vi dröjde hos denna fina fyrklöver av björnar. Så gick mamman med ungen i vattnet, kanske för att hon oroades av de andra.
Dimma i stor skala omgav oss åter när vi sökte oss mot Storön. Överraskande tom och blekt övergiven verkade ön, men så upptäckte vi en grupp stora valrossar i djup sömn, och strax bredvid dem en isbjörn som delade deras tillstånd. Inte mycket rörelse där i dimman! En extremt sällsynt tärnmås cirklade runt oss några gånger, och vi besökte ett blåtonat, vackert isberg som gnistrade alldeles av sig självt i diset. Dagen bjöd på föredrag om både isbjörnen och havsisens fauna, intressanta ämnen för oss alla!
12 juli 2013
Bråsvellen, Alkefjellet & Sorgfjorden
Under en stor del av natten seglade vi längs Austfonnas vita mur längs havet. Tidigt var vi ute för att beskåda glaciärfronten vid Bråsvellen, där under sommaren smältvattenfall kastar sig ut. Solen var framme, lätta dimbankar dansade, havet var fläckat av kalvad, glimmande is: i sin renhet lika jungfruligt vit som ismåsen som flög förbi. En sillval blåste och klöv det blå havet. Samarbetsvilligt bröt den vattenytan och korsade vår kurs, nära! En känsla av lättnad: det mäktiga landet var synligt, dimman borta!
Alkefjellet är en metropol för Spetsbergsgrisslan och tretåig mås, som i sin tur attraherar vittruten och polarräven. Allt fanns på plats och gav oss förstklassiga möten. En smått otrolig geologi, där pelare av dolorit har skapat lämpliga häckningshyllor för grisslan är grunden till helheten: det sjungande berget, Arktis symfoni! I tusental i luften, på vattnet och på hyllorna underhöll de oss under en vindstilla Zodiac-kryss.
Att få sätta foten på land var underbart, och goda vandringsmöjligheter erbjuds i Sorgfjorden. Några satte fart över strandslätten, andra fokuserade på mini-blommor och lavar under en alltför kort men underbar landstigning där en stor grupp valrossar inte hanns med!! En dag att minnas!
13 juli 2013
Ny Ålesund, Kungsvegen breen & Blomstrand
Natten var ljuvt stilla, havet silke. På morgonen seglade vi in i Kungsfjorden på västkusten. Ny Ålesunds forna kolgruva, med sin nya position som världens nordligaste forskningsby, besöktes på morgonen. 10 C, vinden gömd någonstans, affären öppen och både ren och räv! Och mer? Jovisst, för fågelskådaren: polarsimsnäppa, smålom, ismås och gäss.
Kongsvegen är den isväg som leder in i landet, men det tarvas dubbdäck!
En mäktig glaciär, mycket aktivt både av mängden avkalvad is och tre kalvningar in situ at döma. Mäktig, kraftfull, förtrollande vacker är isen i sitt torterade tillstånd med sprickor, tinnar och torn! Och dagen blev allt varmare…
Plötsligt trängde dimman in, som från ingenstans, och planerna kastades om. Till det allra bästa: solen strålade över XIV juli-bukten, över fågelklippor, renar och en myckenhet blomster, över den gnistrande glaciären och den på isen vilande storsälen. En stilla eftermiddag med tid för vandring, reflektion och att låta landet sjunka in. Efter det uppfriskande polardoppet svängde grillfesten igång på akterdäck. Att så få dinera med en glaciär som dricker sol är få förunnat! Varma tankar och tack går till vår fina besättning som trollade fram festen!
14 juli 2013
Isfjorden: Ymer- & Skansbukta
Dimman skrämde upp oss då den plötsligt omslöt vårt fartyg på väg till morgonens landning. Efter andtrutna ögonblick visade det hela sig vara ett dåligt skämt, - landet steg åter fram i all sin glans. På Selmaneset vandrade vi, långt som kort, över en vänligt grön tundra som vi delade med orädda renar och häckande labb. Uppför en sluttning av vertikala sandstenslager med fossil från det hav där de avsatts tog vi oss; fjällsippa och - glim, purpurbräcka och fjällspira strålade ikapp med solen. Utsikten på höjden var bedövande vacker, tystnaden underbar.
Långt in i fjordsystemet: en liten bukt under den mäktiga Skansenklippan, vårt sista besök till Svalbards kontrastrika vildmark. En gammal gipsgruva, en hytte, men framförallt ett litet hav av blommor – polarblågullen! - på sluttningarna under stormfågelns häckningsplatser.
Vinden hade vaknat till liv och små vita gäss löpte med oss på vår färd västerut för att sluta cirkeln vid kajen i Longyearbyen. Tack och farväl, och avskedsmiddag. En bildvisning kring alla många fina minnen att vårda, alla de djur vi mött på vår Odyssé.
Tack för denna fina resa!
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.