En expedition ombord på M/S Quest i slutet av juli. Ett äventyr fyllt med spännande landstigningar, gummibåtskryssningar och overkliga möten med Svalbards djur och natur. M/S Quest kastade loss, lämnade Longyearbyen och satte kursen norröver.
Första stoppet blev i Krossfjorden, Lilliehöökbreen, uppkallad efter den svenske Gustaf Bertil Lilliehöök (1836 – 1899) och Signehamna, där vi fick en intressant historielektion om de tyska väderstationer som var placerade här under andra världskriget. Resan fortsatte norröver upp till packisen där vi såg både val och vitnosdelfiner. Vem kunde tro att fartyget skulle omges av hoppade delfiner i packisen? Därefter styrde Kjeld, vår kapten, söder ut mot Hinloppen, förbi Murchinsonfjorden och den gamla svenske forskningsstationen Kinnvika. Expeditionen fortsatte, dagarna gick allt för fort och fylldes med landstigningar och gummibåtskryssningar. Vi fick se massor av fåglar, valrossar och flera isbjörnar på avstånd. Efter ett föredrag om hur plast och skräp påverkar djurlivet tog gruppen på sig uppgiften att samla in plast och annat skräp vid varje landstigning.
När vi närmade oss Spetsbergens södra delar skådades ännu fler valar, en del på väldigt nära håll. Vid ett tillfälle var det som att vattnet kokade av allt sprut. Resan närmade sig sitt slut och bara några få av oss hade sett fått se den vackra polarräven, och det på långt avstånd. Vi var nu i Ekman fjorden och det var dags för expeditionens sista landstigningen. Vi gick iland för att besöka vattenfallet Hemsilfossen och då plötsligt kommer en nyfiken liten polarräv fram till gruppen. Den ville undersöka vad det var för något som störde eftermiddagsvilan. Det här blev ett väldigt mysigt möte.
När vi slutligen lade till vid kajen i Longyearbyen var det inte bara glada och lyckliga expeditionsdeltagare som steg av M/S Quest, utan även flera stora påsar med skräp, plast och fiskenät som drivit iland.
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.
