En lugn natts färd mot norr tog oss urbota bittida till en snötäckt sandrevel där ett helt dussin av de karismatiska valrossarna var på plats, försänkta i en lika djup sömn som den vi just tvingats ut ur av vår expeditionsledare.
19 maj – Björnön
Där! Ur havet en mäktig klippfront, lång, viskande dyning och nästan ingen vind. Ankrade i Sörhamna började vi vår Zodiactur vid fågelklippan, en överväldigande uppenbarelse. Att måla i ord låter sig inte göras: ett hav fyllt av grisslor, luften av myggsvärmar kring boplatserna. I prydliga rader de frack-klädda grisslorna, och den tretåiga måsens gälla skri. Vittrut, havstrut och storlabb på plats i sitt skafferi, enstaka lunnar. Vid kanten av en matta av grisslor några havssulor, de nordligaste i världen, nykomlingar i en mångtusenårig koloni. Tunnlar o grottor, tinnar och vittrande torn, fristående raukar i vattnet. Mer dramatiskt än så är det svårt att föreställa sig, och så mycket befjädrat liv återspeglar ju havets massiva produktivitet. Utflykten skall sent glömmas.
Valrossbukta har sett sina namngivare slaktas ut och stora valkadaver har flutit i bukten. Idag en snötäckt, vän dalgång, gjord för en liten vandring där snösparvar höll oss sällskap och en räv sågs smyga på en ripa. Mossor och lavar, fin utsikt över omgivande bukter, bjällerklangsnö och insmygande dimma. Så hade vi satt fot på Björnön!
Vid Tunheim fick vi bättre möten med alkekungen och lunnen. Alfågel i små flockar, en spännande rauk, dimma som lättade och sol som kom fram. Vilken dag!
25 maj – St Jonsfjorden & Trygghamna
Anmärkningsvärt! Silkeshav och bländande solsken – igen! Vi samtyckte till detta, för det vita landet gjorde sig bra mot en blå himmel, och dessutom var detta dagen för stora Polardoppet. Nytt för dagen var den fasta fjordisen, en vit skiva lätt pepprad av utspridd säl, ett sextiotal, såväl vikare som storsäl. I alla avseenden perfekt för björnen, men inte ett spår av denne. Vandrarna tog sig upp för rundade kullen och ut på en rygg, där snöklotsrullning blev temat för dagen. Förvånansvärt många tog sedan ett uppskattat dopp. Som vanligt var det kvinnorna som visade mod och bravur, – långt fler av dem än maskulina machos lät sig svalkas i isiga fjorden.
Så seglade vi in i Isfjorden, nordlig vind drev oss och vattnet framför sig. I Trygghamna ankrade vi i lä för vår sista utflykt. Här besökte vi en liten glaciär famnad av stora isflak, fick många besök och nyfikna blickar av en liten vikare och begav oss på jakt efter praktejdern. Det lyckades nog alla att få en glimt av denna ståtliga fågel, inklämd bland sina nära släktingar, den vanliga ejdern.
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.