Gun von Krusenstjerna hyser en stor kärlek både till djur och natur, men kanske är det ändå pingvinerna som ligger henne allra närmast om hjärtat. Hennes fascination för dessa charmiga varelser har tagit henne på ett flertal expeditioner till södra halvklotets kallaste vatten för att sakta men säkert kunna bocka av art efter art. Nedan kan du läsa vad hon har skrivit om några av sina pingvinäventyr!
Att jag först reste till Arktis och sedan Antarktis var ett lyckokast. Nog för att jag gillar isbjörnar men då är det en, två eller några flera på behörigt avstånd. När du däremot kommer ner till Antarktis är förhållandena helt annorlunda. På framförallt Sydgeorgien är det enorma mängder pingviner som gäller och nu talar vi inte om tio eller tjugo utan främst om tre kolonier med över en kvarts miljon pingviner eller fler i varje. Helt överväldigande men tack vare de långa landstigningarna känns det som att du nästan sitter i knät på dem och bara kan njuta. Särskilt när det gäller de bruna, ulliga, gulliga kungspingvinungarna som man bara skulle vilja krama allihop!
Vi är tillsagda att hålla fem meters avstånd till djuren men det är inte alltid så enkelt! Inte heller verkar dessa förhållningsregler ha översatts till pingvinska, för det finns alltid några tuffingar bland dessa ulltottar som piper och viftar på sina vingunderlag och kommer väldigt nära dig. Vid ett tillfälle lade sig en av besättningen ner på marken och inom fem minuter hade han fem bruna ulltottar på sin rygg – han berättade senare att det hade kittlat enormt och att han fått kämpa för att inte röra sig. Väl tillbaka på fartyget fick vi stränga order av expeditionsledaren att han inte ville se en enda passagerare som lade sig platt på marken under nästkommande landning! Sista landstigningen på Sydgeorgien gjorde vi i Gold Bay – första Zodiacen avgick 04:10 och jag hann med den andra. På en mycket smal strandremsa mötte vi massor av pingviner, huvudsakligen kungspingviner.
Att sedan bara sitta och betrakta dessa pingviner är helt fascinerande. Bakifrån ser de verkligen alla ut att ha ”gällivarehäng” när de vaggar fram. Men underskatta aldrig en pingvin för de är otroligt smarta! När de bygger sina bon av stenar där de ska ligga och ruva är de inte sena att sno från grannen på sina outtröttliga vandringar efter stenar – de tar normalt bara en sten i näbben varje gång så det blir många turer. På den här resan lyckades vi också pricka in den så kallade ”pingvinmarschen” på Cuverville Island, Antarktiska halvön, något som äger rum en gång om året och bara under ett par timmar. En av PolarQuest mest erfarna guider som rest i Arktis och Antarktis under 25 år upplevde detta nu för första gången medan jag prickade in det på min första resa hit ner – inte undra på att jag blivit så betagen i dem! Vi blev sittande i ungefär en och en halv timme medan pingvinerna rundade oss i sin jakt på en plats där de kunde bygga sina bon. Fem sex i bredd men ibland var det några som tröttnade och bröt sig loss. En mäktig och helt oförglömlig upplevelse.
Men kronan på verket av mina pingvinäventyr var nog när jag fick möjlighet att campa hos kejsarpingvinerna med sina ulliga, grå ungar i Gould Bay på Antarktiska fastlandet. Det finns 18 olika pingvinarter och jag har bockat av 13 eller 14 av dem (Humboldtpingvinen är kanske lite fuskig – den såg jag nämligen på ett zoo i Ålesund, Norge), varav tre eller fyra endemiska arter härrör från min senaste resa till de subantarktiska öarna 2019. Detta var ett litet axplock men jag fortsätter min jakt på dessa ljuvliga varelser!
