De subantarktiska öarna söder om Nya Zeeland och Australien är några av jordens mest artrika platser och är alla upptagna på UNESCO:s världsarvslista. Här häckar nästan hälften av jordens alla pingvin- och albatrossarter och det är en riktig oas för den som är intresserad av djurliv och vild natur. Nedan kan du läsa ett utdrag ur loggboken för resan dit 2011.
Molntung himmel, ömsom vräkande regn, ömsom stilla duggande. Vi ankrade utanför den gamla väderstationen, famnade av vulkanöns dramatiska men väna landskap. Här vandrade vi genom dracophyllumsnårens skog, upp mot inlandets platå på en välbyggd boardwalk. Längs vägen bulbinellans gula kolvar och plerophyllumens silvergrå bladrosetter, blåblommande hebe-buskar, mossor och lavar. Ett tundraliknande landskap, alltmer dominerat av tussockgräsets plymer.
Och här de första glimtarna av kungsalbatrosserna: spridda vita fläckar på sluttningarna. Dagen ljusnade, solen torkade våra kläder, landet steg fram ur det grå med livligare färger och nyanser. Fjordarmarna glimmade magiskt blå bortom fält av tussock och buskage. Och nu vaknade albatrosserna till liv: alltfler svepte in på låg höjd över oss och uppvaktning sågs på flera platser. Magiskt är ett ord för det milt ömsinta sätt kärleken ges uttryck hos dessa jättefåglar! Försiktigt putsar de varandras huvuden, mjukt bockar de, stolt spänner de ut sina vingar! Det gavs tillfällen till nära observationer, fler ju längre dagen led. En av resans höjdpunkter gav oss vackra Campbell-ön!
