M/S Sjøveien seglade in i Lomfjorden och förhållandena var perfekta. Behaglig temperatur och ingen vind. Vattnet var färgat grått av glaciären som dragit sig tillbaka i slutet av fjorden. Vi tog Zodiacerna till land vid Faksevågen för en vandring.
Vid Faksevågen började vandringen med en relativt brant ås men redan efter några steg stannade vi för att titta på växtlivet. Vegetation gömde sig i varje liten spricka, där kan den hitta tillräckligt med skydd för att blomstra trots den extrema arktiska miljön.
Purpurbräckan var nästan utblommad på sina ställen, detta strax efter snösmältningen. Detta är en av de tidigaste blommande växterna vi ser på denna breddgrad. Denna robusta växt kan växa ända upp till 1000 meters höjd över havet.
När vi fortsatte sprang vi på flera Fjällglimmen som stod i blom. Det är en ört tillhörande familjen Sline med vackra lila blommor.
Under promenaden på tundran, bland de små träden, såg vi väldigt mycket Salix: Polarvide.
En annan blomma vi kände igen hemifrån var det vi på Svalbard kallar Fjällsyra. Förr i tiden var detta en viktig hjälp mot skörbjugg, dels för upptäcktsresande men ännu viktigare för ursprungsbefolkningen runt Arktis. Smaken på bladen är något syrlig.
Så småningom nådde vi den sista åsen och ytterligare en glacialt formad dal öppnade sig. Glaciären som vällde ut framför oss hade tagit formen av en Piemonteglaciär. Svalbard är som en glaciologisk lärobok.
Destinationen för eftermiddagen var Lilliehöökbreen, en av de största aktiva glaciärerna på Svalbard idag. Redan en timme efter ankomsten började fjorden täppas till; glaciären hade varit aktiv och kalvat enorma mängder glaciäris.
Text: Eva Molin Westerholm
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.