M/S Sjøveien skakade och mullrade när ankaret störtade ner i det iskalla vattnet vid Lillihöökbreen. Det långgrunda vattnet var turkosblått och påminde om en strand i Karibien.
Glaciären stod på avstånd och tittade ödmjukt på när 12 små röda myror gick ombord på den lilla svarta farkosten, som sedan sakta navigerade sig genom isen mot den och lämnade ett glittrande spår mellan isen, som en snigel som hittar sin väg genom stenar.
Viken var tyst, nästan för tyst. Ibland vaknade glaciären till liv och smällde till som pistolskott i en tom sal, sedan var det tyst igen. Känslan var fridfull, alla var tysta, solens strålar slog ner på oss och studsade mot den vita isen runt omkring. Inte ens våra solglasögon kunde skydda våra ögon från de intensiva strålarna. Alla hade definitivt på sig ett lager för mycket – av med handskarna, av med mössan! Men kamerorna hölls fast i händerna, likt fast is som klamrat sig fast vid stranden i en hård bris.
När eftermiddagen närmade sig sitt slut blev vi hälsade av två vänliga "tooth walkers" som låg och solade i eftermiddagsskenet. De såg lugna ut, men det fanns något i deras ögon, en glans; de var hungriga. Det var då vi insåg att vi också var det! Dags att ta oss tillbaka till fartyget för en kvällsfest och titta på solens vakande öga som snurrade runt oss.
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.
