När vi vaknade upp denna augustimorgon och tittade ut bakom gardinen, gnistrade vattnet av bländande sol. Äntligen hade vi en blå himmel med svaga vindar. M/S Sjøveien kändes så liten där hon låg i öppet öde hav norr om Nordostlandet, bortsett från lilla karga Karl XII øya, som ivrigt väntade på att bli utforskad.
Karl XII øya är en av de minsta och nordligaste i Svalbard, man skulle lätt kunna gå från en sida till den andra inom någon minut. Och kanske var det därför också så förvånade och inte minst positivt överraskande, när vi upptäckte vår första isbjörn runt hörnet! Till och med kaptenen bestämde sig för att komma ut och titta. Isbjörnen, troligen en äldre hane, vilade med nosen mot värmen från solen.
Färden fortsatte vidare och plötsligt uppenbarar sig Storøya i horisonten, med sin enorma kappa av is. Havet låg stilla som olja när vi gick ut med gummibåtarna igen den kvällen för att utforska vår mest östra destination. Längs med kusten guppade ejdrar och stormfåglar. En grupp lata valrossar lyfte undrande på sina huvud för att sedan återgå till sömnen. Ett par av dem simmande förbi oss på avstånd och vi kunde höra dem andas ut luft när de kom upp till ytan i tystnaden. När vi stängde av vår motor var det en bedövande vacker tystnad. En lyckad dag i norr och en förväntan när vi fortsatte vår resa in i Polarnatten med den eviga solen framför oss.
Destinationen för eftermiddagen var Lilliehöökbreen, en av de största aktiva glaciärerna på Svalbard idag. Redan en timme efter ankomsten började fjorden täppas till; glaciären hade varit aktiv och kalvat enorma mängder glaciäris.
Vänligen notera! Beroende på vilket objektiv som används för fotografering eller videoupptagning kan ett djur uppfattas närmare än vad det är. Vi följer alltid rådande riktlinjer i Arktis för att försäkra oss om att vi inte stör djurlivet.
