Det finns en plats, där något magiskt hovrar ovan ett till synes oändligt landskap, ett landskap som sträcker sig under en allt som oftast klarblå himmel. Här finns något som värmer hjärtat lite extra, som ingjuter lugn och som lockar till skratt. Alla borde få en dos av detta. Alla borde få en dos Mongoliet. Läs Johanna Vakkilas blogginlägg om detta magiska land.
En bild säger mer än 1000 ord. Men en känsla säger mer än 1000 bilder, men ack så mycket svårare den är att dela med sig av. Hur ska jag dela med mig av Mongoliet? Här finns ingen tydlig framsidesbild, ingen isbjörn eller pingvin, inget lejongap eller störtande vattenfall. Här finns en vindpust som nästan viskar. Här finns en tysthet som nästan hörs. Här finns en stolthet i nomadernas vindpinade ansikten. Här finns ett hästfolk som rider i Djingis ännu så djupa spår, över vidder som är ogripbart stora, som är förtrollande vackra och förvånansvärt dåligt karterade. Här finns de klaraste vatten och den självklaraste gästvänligheten. Och den överlägset mest fascinerande historien – den om Djingis kahn – grym, hämndlysten och girig.
Sex miljoner sägs ha förlorat livet under Djingis framfart. Samtidigt tros han vara förfader till en fascinerande siffra om 16 miljoner män, däribland 35 % av Mongoliets manliga invånare. Men det är inte grymheten som gått i arv. Utan snarare den kraft, förundran och magnetism som uppstår när man hör om Djingis kahn. Och det är just det som lever kvar efter sisådär 850 år.
Mongoliet är mitt drömresemål. Även om jag redan varit där. Som polararrangörer pratar vi ofta om den beryktade polarbacillen, den som åsamkar en ständig längtan tillbaka. Jag har den med. Men jag rekommenderar verkligen att toppa den med en minst lika stark. Mongolietparasiten. Helt harmlös, nästan helande. Sov gott i din Ger, skölj ansiktet i älvarnas kalla vatten, andas öken, stäpp, berg och dal! Lyssna till den mongoliska sång som ofta hörs när lägerelden sprakar och insup kulturen och allt det stora som finns i det lilla. I de traditionella dräkterna som omsorgsfullt omlindas med ett kraftigt silkesband, i möblernas vackra dekorer, i det saltade mjölkteet och i de rakryggade nomadernas väna blick. Åk dit, du kommer få din framsidesbild! Även om den inte går att publicera.
