Havet ligger stilla och magnifika berg omger oss från tre sidor av fartyget. Den storslagna tystnaden, så mäktig att den nästan får en att tappa andan. Polarnatten är inte som jag föreställt mig – den visar sig i svart och vitt, men också i en palett av magiska färger.
Det är början av december, och de senaste dagarna har snön lagt sig som ett mjukt täcke över landskapet och förstärkt dess drömska karaktär.
M/S Stockholm kryssar sakta fram genom en nästan overklig scen, där färgerna skiftar i gyllengult, djupblått, orange och rosa. Även i sin karakteristiska svartvita form är landskapet magiskt – som att befinna sig i en film.
Vi står ute på däck, alla iklädda de rödsvarta flytdräkterna som finns ombord. De har visat sig vara utmärkta för att hålla värmen, även när man står still en lång stund. Och här, i detta förtrollande landskap, kan man stå i timmar – och bara titta.
Polarnatten har gjort sitt intrång, men det betyder inte att det är mörkt dygnet runt. Under ungefär fyra timmar varje dag ligger landskapet insvept i det så kallade skymningsljus som yttrar sig i olika kulörer. Det gäller att ta vara på varje stund.
Även kvällen är långt ifrån nattsvart. Trots att det är nymåne, vilket innebär total avsaknad av månljus som annars fungerar som en naturlig nattlampa, gnistrar stjärnorna mot den mörka himlen. Vi kan tydligt urskilja konturerna av Karlavagnen och andra stjärnbilder för den som har kunskapen att känna igen dem. M/S Stockholm har lagt till vid Øksfjord, ett litet samhälle och fiskeläger med cirka 500 invånare. Vi promenerar längs pittoreska gator kantade av julsmyckade hus.
Snart når vi en smal stig som leder in i skogen, och här tar vi på oss snöskorna vi burit med oss. Det knastrar under fötterna när snön trycks ned av skorna, som liknar små skidor. Endast ljuset från vår guides pannlampa, den reflekterande snön och de gnistrande stjärnorna lyser upp vår väg. Så kommer vi fram till en sjö, täckt av is och snö, omgiven av magnifika berg. Det är tyst, stilla – och otroligt vackert.
Vi väntar en stund, dricker varm choklad, och som på beställning visar det sig: det majestätiska norrskenet, dansande över bergstopparna. Magiskt är verkligen ordet!
När vi kliver ut på däck efter frukosten nästa dag möts vi, till allas förtjusning, av en himmel som skimrar i rosa. Det är den sista pusselbiten som saknas för att göra färgpaletten komplett. Dessutom är vädret tillräckligt lugnt för att sjösätta Zodiacerna. Efter att spåren från nattens snöfall har skyfflats undan tar vi oss en efter en ner för rampen och i de robusta gummibåtarna.
Det är en märklig och nästan overklig upplevelse att glida fram i fjorden i solnedgångsljus – när det inte ens hunnit bli lunch. Det dröjer inte länge förrän vi skymtar de första fenorna och ryggarna av djur som är betydligt större än vad som syns ovan ytan. Späckhuggare!
I timmar kryssar vi sakta fram och beundrar dessa otroliga varelser. Minst ett 50-tal fyller viken vi befinner oss i – små och stora. De rider på vågorna, leker och slår med sina stjärtfenor mot vattenytan. Då och då dyker en eller två upp precis intill gummibåten, vilket framkallar glädjetjut. I bakgrunden skymtar M/S Stockholm, som den skönhet hon är, perfekt inramad av det dramatiska landskapet.
Vi stannar ute så länge vi kan, tills mörkret åter börjar sänka sig och det är dags att återvända till fartyget.
