Gemensamt för alla våra destinationer är att de är spektakulära och bjuder på 5-stjärniga naturupplevelser. Inte sällan väcker de förundran, en komplex och sällsynt känsla som främst kännetecknas av upplevelsen att något är större än oss själva, och därmed blir vi också mindre självcentrerade. Även förändrad tidsuppfattning är ett vanligt inslag – det känns som att tiden går långsammare. I Förundranseffekten skriver författarna Sara Hammarkrantz och Katrin Sandberg om förundran utifrån nya, spännande och banbrytande forskningsrön.
Sannolikt fanns känslan av förundran hos våra tidigaste förfäder - även apor har dokumenterats klättra upp i trädtoppar i gryningen för att se solen gå upp och få gåshud. Det kan ha bidragit till att stärka gemenskapen i en grupp och därför spelat en viktig roll under evolutionen. Vad händer då rent fysiskt i kroppen? Författarna refererar till den amerikanska socialpsykologen Lani Shiota som visat hur förundran kan avläsas i det centrala nervsystemet. Det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet skickar information till olika organ i kroppen och därefter tillbaka till hjärnan. Vissa känslor är uppmanande och får oss att agera, andra får oss att vila. Systemen balanserar varandra - när det ena minskar i aktivitet, ökar det andra. Vid förundran sker något annat. Båda delarna av nervsystemen hos den del som påverkar hjärtat minskar i aktivitet, men avstannar inte helt utan möts i en slags halvhalt. Inget av systemen dominerar i denna stund, vilket tros ha psykiska och fysiska effekter hos människor som upplever detta sällsynta tillstånd - de blir friskare, mindre stressade, mer närvarande, smartare, kreativare, mindre egoistiska, snällare, generösare och mer miljömedvetna.